Mot Väggen: Ryan Gosling - King - 2013 (January)

From YoungHerculesWiki
Jump to: navigation, search

This article is from the magazine King, dated January 2013, featuring Ryan Gosling.

The high-res magazine scans are from Bryn. English translation from Google Translate is below.


Mot Väggen: Ryan Gosling

Ryan Gosling om Häagen-Dazs och bankrån.

Ansiktstatueringar, bankrånarromantik och dödliga motorcykelolyckor, King pratar framtidsdrömmar med Ryan Gosling, aktuell som fullblodskriminell i filmen The Place Beyond the Pines.

Intervju - Tina Jøhnk Christensen
Översättning: Elisabeth Tauvon

Du ser sjukt vältränad ut i The Place Beyond the Pines. Hur mycket sliter du på gymmet?
      - Det beror på rollen. Som skådespelare måste man kunna förändras. Jag har gjort roller där jag i princip varit tvungen att flytta in på gymmet, men även andra roller där jag fått lov att vara betydligt mer ur form.

Föredrar du det senare eller blir du mer engagerad när du måste vara vältränad?
      - Båda alternativen tar på sätt och vis över ditt liv, oavsett vilket det gäller. Det påverkar hur du mår. Jag var tvungen att gå upp i vikt för en film och till att börja med kändes det som en riktigt tilltalande uppgift. Jag smälte Häagen-Daz och drack när jag var törstig, och det var kul i ungefär en vecka, sedan började jag drömma om sallader.

För några år sedan spelade du in en annan film, Blue Valentine, med Derek Cianfrance som även regisserat The Place Beyond the Pines. Han har rykte om sig att vara rätt sä krävande som regissör. Hur var det för dig?
      - Det finns inget som är lätt när det gäller Dereks filmer. Men det är alltid otroligt givande. Han vill att du ska leva dig igenom rollfigurernas erfarenheter, inte skapa dem själv, så man vet aldrig vad som väntar. Hur väl förberedd du än tror att du är så visar det sig att du inte är det.

Apropå att förändra sitt utseende för en roll - du har många tatueringar i den här filmen, till och med en i ansiktet. Hur kommer det sig?
      - Ja, jag vet inte hur nödvändiga tatueringarna var egentligen, men de hjälpte mig att första rollfiguren. Men den i ansiktet var kanske att gå till överdrift en aning och kändes mest distraherande. Så jag tyckte att ansikts-tatueringen var att gå ett steg för långt, men Dereks svar under hela filmen var bara >>det är så det känns att få en tatuering i ansiktet<<.

Du och Derek är rätt lika till utseendet. Är ni möjligtvis pseudobröder?
      - Ja, säkert. Det är alla våra muskler som gör det. Vårt förhållande är kanske precis som med folk och deras husdjur. Men vi tänker också väldigt lika. Så kom till exempel vår första film tillsammans, Blue Valentine, till. Jag berättade för Derek att jag alltid har fantiserat om att råna banker, men att jag aldrig skulle våga göra det för att jag är rädd att hamna i fängelse. I min fantasi genomför jag rånet på motorcykel. Efteråt skulle jag bara köra rakt in i en flyttbil och alla skulle hålla utkik efter en motorcykel, inte en flyttbil. Och det är så jag tror att jag skulle komma undan. Derek sa: >>Det här är ju inte riktigt klokt, jag har precis skrivit ett sådant manus.<< Och då svarade jag: >>Räkna med mig.<< Jag insåg inte att han skulle ha ihjäl mig endast tio minuter in på filmen.

Varför faniserar du om att råna banker?
      - Det verkar som en bra idé, helt enkelt, där finns ju en massa pengar. Allt du behöver göra är att be om pengarna - de somjobbar på banken måste ge dem till dig. Dock kanske man skulle undvika att använda skjutvapen, alla jag vet som har rånat utan vapenhot har fått kortare fängelsestraff. Men det är inget jag förespråkar, jag bara nämner det...

Filmen innehåller en rätt fantastisk scen där din rollfigur åker motorcykel inuti en metallglob. Var det du som körde?
      - Nej. Det var vår stuntman, Monty. Jag hade två killar som hjälpte till att göra den där typen av scener. Till mitt försvar måste jag säga att det tar minst två och ett halvt år bara att lära sig själva starten i en metallglob, och de flesta av de här killarna har sysslat med den här typen av stunts i halva sina liv. Dessutom ville inte försäkringsbolaget gå med på att jag ens försökte. Och så hade jag Rick Miller som min andra stuntinstruktör - när typ Batman kör motorcykel, då är det Rick Miller i dräkten. Han är bäst, helt enkelt, och han försökte lära mig. Men i det sista bankrånet skulle min rollfigur köra fram, råna banken, springa ut, köra i väg, kryssa fram mellan alla bilar och allt det där. Jag var tvungen att göra vissa saker själv, men mycket av det var det andra som gjorde.

Är du själv rädd när du kör motorcykel?
      - Ja, och den dag du slutar vara rädd, då är det dags att lägga av. En dag när jag var liten och på väg till skolan såg jag en kille på motorcyckel bli påkörd av en bil. Han låg på marken och blodet forsade från hans huvud. Men min första tanke var: >>Jag måste skaffa mig en motorcyckel.<< När du väl har börjat blir du som besatt. Det är farligt.

Den här rollen har vissa likheter med den du gjorde i Drive. Var du rädd att kritikerna skulle jämföra dig i filmerna?
      - Enligt min åsikt är de helt olika. Jag inser att båda filmerna innehåller avancerade motorcykelscener, men det handlar om två mycket olika slags män och stilar när det gäller filmskapande. Rollfiguren i Drive skämdes och ångrade sig jättemycket - han var mer som en poplåt, ja, själva filmen Drive var mer som en poplåt, medan den senare snarare är en Bruce Springsteen-låt.

Jag har aldrig sett folk bli så arga som när du inte fick någon Oscar-nominering för Drive. Folk ställde sig upp på barrikaderna för din skull. Hur kändes det?
      - Gjorde de, det insåg jag aldrig? Var det upplopp? Hade man kravallutrustning? Blev någon arresterad? I annat fall var det ingen riktig protest! När man gör sådana roller är det aldrig så att man förväntar sig någonting egentligen. Ärligt talat var vi nöjda med att bara ha gjort Drive. Att min motspelare Albert Brooks fick så mycket uppmärksamhet gjorde mig väldigt glad. Det finns en helt fantastisk parodi på honom som bildsatts med en scen ur filmen Undergåmgen - där Hitler blir helt rasande för att Albert Brooks inte har blivit Oscar-nominerad för Drive.

Against The Wall: Ryan Gosling

The following is from Google Translate:

Ryan Gosling on Haagen-Dazs and bank robberies.

Face Tattoos, banking mug romance and fatal motorcycle accidents, King speaks dreams for the future with Ryan Gosling, current as thoroughbred criminal in the film The Place Beyond the Pines.

Interview - Tina Jøhnk Christensen
Translation: Elisabeth Tauvon

You look sick physically fit in The Place Beyond the Pines. How much toil you at the gym?
      - It depends on the role. As an actor must be able to change. I've done roles where I basically had to move into the gym, but other roles where I have had to be a lot more out of shape.

Do you prefer the latter, or you become more engaged when you have to be physically fit?
      - Both options take on a sense of your life, no matter what it is. It affects how you feel. I had to gain weight for a movie and at first it felt like a really appealing task. I melted Haagen-Daz and drank when I was thirsty, and it was fun for about a week, then I started dreaming about salads.

A few years ago did you record another movie, Blue Valentine, Derek Cianfrance who also directed The Place Beyond the Pines. He has the reputation of being quite demanding as a director. How was it for you?
      - There is nothing that is easy when it comes to Derek's films. But it's always incredibly rewarding. He wants you to live your way through the characters experience, not create them yourself, so you never know what to expect. How well prepared you think you are, it turns out that you are not.

Speaking to change their appearance for a role - you have many tattoos in this film, even one in the face. How is it?
      - Yes, I do not know how necessary the tattoos were really, but they helped me to understand the character. But the face was maybe going to extremes slightly and felt most distracting. So I thought that facial tattoo was a step too far, but Derek's response during the whole movie was just "that's how it feels to get a tattoo on your face".

You and Derek are quite similar in appearance. Are you possibly pseudo brothers?
      - Yes, certainly. It is all of our muscles that do. Our relationship is perhaps just as with people and their pets. But we also think very much alike. So come, for example, our first film together, Blue Valentine to. I told Derek that I have always fantasized about robbing banks, but I would never dare to do it because I'm afraid of going to prison. In my imagination I conduct the robbery of a motorcycle. Afterwards, I would just run straight into a moving van and everyone would look out for a motorcycle, not a moving van. And that is how I think I could get away. Derek said: "This is not really wise, I've just written such a script." And then I replied: "Count me in." I did not realize that he would have killed me just ten minutes into the the film.

Why do you fantasize about robbing banks?
      - It seems like a good idea, quite simply, there is of course a lot of money. All you have to do is ask for money - those who work at the bank must give them to you. However, perhaps one would avoid using firearms, everyone I know who has robbed without a gun has received shorter prison terms. But there's nothing I advocate, I only mention it...

The film contains a true and wonderful scene where your character riding a motorcycle inside a metal sphere. Was it you who was driving?
      - No. It was our stuntman, Monty. I had two guys who helped make that kind of scenes. In my defense I must say that it takes at least two and a half years just to learn the actual start of a metal sphere, and most of these guys have been doing this kind of stunts in half their lives. Additionally did not want the insurance company agree that I even tried. And so I had Rick Miller as my second stunt instructor - when the type Batman ride a motorcycle, then it's Rick Miller in the suit. He is best, simply, and he tried to teach me. But in the last bank robbery would my character run forward, rob the bank, run out, run away, zigzagging between all the cars and all that. I had to do some things yourself, but much of it was the others who did.

Are you scared when you drive a motorcycle?
      - Yes, and the day you stop being afraid, then it's time to quit. One day when I was little and going to school, I saw a guy on the motorbike to get hit by a car. He lay on the ground and the blood gushed from his head. But my first thought was: "I need to get me a motorbike." Once you have started, you will be obsessed. It's dangerous.

This role has some similarities with the one you did in Drive . Were you afraid that the critics would compare you in the movies?
      - In my opinion, they are totally different. I realize that both films contains advanced motorcycle scenes, but these are two very different types of men, and styles when it comes to filmmaking. The character in Drive was ashamed and regretted it very much - he was more like a pop song, yes, the movie 'Drive' was more like a pop song, while the latter is more a Bruce Springsteen song.

I have never seen people get so angry as when you did not receive an Oscar nomination for Drive. People stood on the barricades for your sake. How did it feel?
      - Did they do, that I never realized? Be the riots? Had riot gear? Was anyone arrested? Otherwise, there was no real protest! When doing such roles are never so one expects anything really. Honestly, we were happy just to have made Drive. The fact that my opponent Albert Brooks got so much attention made me very happy. There is a fantastic parody of him as image set with a scene from the film Undergåmgen - where Hitler gets quite irate to Albert Brooks has not been Oscar-nominated for Drive.